From Nogales

Och jag sa hejdå, övertygad om att halva min själ alltid skulle vara trasig (ni vet, en blir ju lätt lite bombastisk). Fasade inför datumet - oh, the date - då det skulle ha gått ett år. Förutsåg mig själv; förändrad för alltid, skakad i grunden. 

Så kom det. 
Och det passerade. 
Och jag kände, typ… inte så mycket alls. 

Förändrad? Skakad? 

Kanske. Kanske bär jag fortfarande med mig delar av honom, kanske kommer jag alltid rysa när jag hör hans musik. Kanske kommer jag fortsätta leta efter hans ögon när jag går förbi någon av våra ställen, och kanske vill jag fortfarande säga hans namn ibland… bara för att det är vackert. 

Men kanske gör jag så med alla människor. Kanske förändras min själ varje gång jag säger hej, kanske var mötet med honom inte mer speciellt än med någon annan. 

Jag önskar honom fortfarande all lycka. 
Och sen går jag vidare.

/M 

Det är fan helt otroligt att jag, en gång, kunde gå och stå och andas utan honom. 

Att jag inte ens visste.

/M 

What if I didn’t doubt what he said every time he opened his mouth, what if I knew my value wasn’t directly correlated to my bra size, what if my words had the same effect as yours, what if people didn’t look at my ass before they gave me an answer, what if you actions didn’t make me wonder, what if what if what if what if what if I just knew my fucking place in your world ey

/M

Carl Jung

I’m borrowing books I won’t have (make) time to read, 
I’m saying things only because they sound good,

I’m petrified and then I leave. 

/M

whatshouldwecallme:

Jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla murar. 

*börjar om*

Den här veckan: 

en nyhet som fick mig att fnittra som en ten-year-old,

två månader kvar tills jag sover i mammas hus,

tre dagar i Yosemite (och en snabbis förbi LA) med han jag älskar,

fyra miljoner anledningar att vara tacksam.

thisadvertisinglife: