From Nogales

Viktor Frankl

whatshouldwecallme:

Sogyal Rinpoche (via wordslessspoken)

Hm. Started with dancing my way through 12 years of kick-ass public education (thank you, Swedish government, even though I clearly didn’t appreciate it at the time). Learned about cultural history and architecture and how to get A’s without listening and… stuff like that. 

Graduated. Thought I’d never set foot in a school again. 

4 months later I’m taking Modern Dancing (BREATHE THE AIR! FEEL THE FLOOR) and Public speaking (scored and A and I’ve never been prouder because woh, I absolutely hate, you know, speaking publicly) classes at a college in New Jersey.

Got out of there. Thought I was done with trying to understand the American school system. 

Went to Norway, got a PhD in Coffee (well sort of). 

Fell apart. Thought I’d had enough of… learning, period.

 
Somehow got it together, applied for and got accepted at, oh you know, one of the best communication schools in the world. Piece of cake, except for the fact that I was drained of just about every ounce of creativity. Didn’t think I was gonna go through with it… but I did, somehow, and I ended up here.

San Francisco. 
Advertising.
At an art school.

I’m not an artist. I’m NOT an artist, but it kind of works. 

I love learning (I hate studying). And even though I tell myself about ten times a day that I’m over it, that I want to do something else, that I can’t be bothered… there’s a big part of me that absolutely love being a university student. 

/M

Sättet han tänker på fascinerar mig. Förutfattade meningar - det vi andra kallar perspektiv och skyller på tidigare upplevelser - verkar inte vara något hinder, allt startar utifrån en ideologisk övertygelse jag aldrig tidigare upplevt… den övertygelsen är helt ärlig, och den attraherar mig mer än något annat. 

Hans sätt att vara, påverka, existera, på tusen plan samtidigt men ändå hålla ett extremt fokus imponerar mig, kommer alltid att imponera mig. Hans leende gör mig knäsvag. Hans sätt att sura som en femåring när jag vinner en argumentation, och tio sekunder senare dräpa mig med mer invecklade, mer logiskt och emotionellt fulländade comebacks än jag någonsin sett maken till knockar mig totalt - jag har aldrig mött en mer intelligent människa.

Jag är inte hans. Han är inte min. Många nätters diskussion (med mig själv, och med honom) har gjort mig trygg i den övertygelsen: vi är våra egna. Men vi har ett val, och jag väljer att vara där för honom. Han väljer att vara där för mig. 

Det räddar mitt hjärta, hindrar det från att gå sönder när jag försöker dela det, låter mig våga hoppa. Den insikten har fått mig att älska på ett sätt jag inte trodde att jag kunde. Igår, imorgon, eller när mitt visum går ut spelar ingen roll, men idag väljer jag att vara där för honom. Idag väljer han att vara där för mig.

Och jag är lyckligare än jag någonsin varit.

/M 

We told ourselves that we were grown-ups… but all we were capable of was hurting each other.

Using each other, abusing each other. 

Not until I left did I realize how desperately you needed to be seen, not until you denied it three times did I hear how loud your heart was crying. 

I miss that heart.
But I can’t save it. 

I wish you find what I’ve found. 
But I’m not going to stay and wait for it to happen.

 (bye)

/M

tre dagar

hundra tusen kyssar 

lycka

 E. E. Cummings

I have spent a week drowning in mucus and NyQuil. 

That damn flu… och det är ungefär så mycket jag klarar att säga på engelska, herregud så förvirrade mina tankar är, herregud så trött jag är på att vara sjuk. 

Febertankar. Jag är så jävla van att vara en ö, hur delar man på sig utan att gå sönder? Hur många värktabletter kan man egentligen äta innan levern kollapsar? Om man hittills bara kämpat emot varje gång hjärtat gått i stycken, hur lär man sig (för man förväntas ju) dela med sig frivilligt? Vem var det egentligen som dödade Olof Palme och ligger hans barn fortfarande ledsna på natten för att de saknar sin pappa? Tänk om det har gått så länge sedan jag var ute att allting har blivit en stor Jurassic Park-park?  

Jag fattar absolut ingenting, men jag vill att det ska vara över. Vill kunna tänka på riktigt igen. 

/M