From Nogales

There's someone else now, someone that won't disappear

Mon, 13 May 2013 10:11:00 -0700

Och jag sa hejdå, övertygad om att halva min själ alltid skulle vara trasig (ni vet, en blir ju lätt lite bombastisk). Fasade inför datumet - oh, the date - då det skulle ha gått ett år. Förutsåg mig själv; förändrad för alltid, skakad i grunden.

Så kom det.
Och det passerade.
Och jag kände, typ… inte så mycket alls.

Förändrad? Skakad?

Kanske. Kanske bär jag fortfarande med mig delar av honom, kanske kommer jag alltid rysa när jag hör hans musik. Kanske kommer jag fortsätta leta efter hans ögon när jag går förbi någon av våra ställen, och kanske vill jag fortfarande säga hans namn ibland… bara för att det är vackert.

Men kanske gör jag så med alla människor. Kanske förändras min själ varje gång jag säger hej, kanske var mötet med honom inte mer speciellt än med någon annan.

Jag önskar honom fortfarande all lycka.
Och sen går jag vidare.

Det är fan helt otroligt att jag, en gång, kunde gå och stå och andas utan honom. Att jag inte ens...

Fri, 03 May 2013 15:13:00 -0700

Det är fan helt otroligt att jag, en gång, kunde gå och stå och andas utan honom.

Att jag inte ens visste.

What if I didn’t doubt what he said every time he opened his mouth, what if I knew my value...

Wed, 24 Apr 2013 05:47:00 -0700

What if I didn’t doubt what he said every time he opened his mouth, what if I knew my value wasn’t directly correlated to my bra size, what if my words had the same effect as yours, what if people didn’t look at my ass before they gave me an answer, what if you actions didn’t make me wonder, what if what if what if what if what if I just knew my fucking place in your world ey

"I am not what happened to me; I am what I choose to be"

Tue, 23 Apr 2013 19:32:18 -0700

“I am not what happened to me; I am what I choose to be”

- Carl Jung

This week (why does it always change)

Fri, 05 Apr 2013 22:18:00 -0700

I’m borrowing books I won’t have (make) time to read,
I’m saying things only because they sound good,

I’m petrified and then I leave.

"Truman Capote diagnosed himself as ‘notoriously obsessed with the placing of a comma, the..."

Fri, 05 Apr 2013 22:07:00 -0700

“Truman Capote diagnosed himself as ‘notoriously obsessed with the placing of a comma, the weight of a semicolon’.”

When someone says that they don't like cheese

Fri, 05 Apr 2013 21:59:43 -0700

whatshouldwecallme:

Jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla...

Fri, 05 Apr 2013 09:41:14 -0700

Jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla jävla murar.

*börjar om*

Den här veckan: en nyhet som fick mig att fnittra som en...

Mon, 25 Mar 2013 11:34:03 -0700

Den här veckan:

en nyhet som fick mig att fnittra som en ten-year-old,

två månader kvar tills jag sover i mammas hus,

tre dagar i Yosemite (och en snabbis förbi LA) med han jag älskar,

fyra miljoner anledningar att vara tacksam.

when I'm unexpectedly given the chance to talk during a client presentation

Mon, 25 Mar 2013 11:27:15 -0700

thisadvertisinglife:

"When the impossibility of replacing a person is realized, it allows the responsibility which a man..."

Sun, 24 Mar 2013 14:37:53 -0700

“When the impossibility of replacing a person is realized, it allows the responsibility which a man has for his existence and its continuance to appear in all its magnitude.”

- Viktor Frankl

When people start talking about jobs after graduation

Sat, 16 Mar 2013 09:23:54 -0700

whatshouldwecallme:

"Whatever we have done with our lives makes us what we are when we die. And everything, absolutely..."

Mon, 11 Mar 2013 21:47:08 -0700

“Whatever we have done with our lives makes us what we are when we die. And everything, absolutely everything, counts.”

- Sogyal Rinpoche (via wordslessspoken)

#22: My academics

Sun, 10 Mar 2013 20:10:00 -0700

Hm. Started with dancing my way through 12 years of kick-ass public education (thank you, Swedish government, even though I clearly didn’t appreciate it at the time). Learned about cultural history and architecture and how to get A’s without listening and… stuff like that.

Graduated. Thought I’d never set foot in a school again.

4 months later I’m taking Modern Dancing (BREATHE THE AIR! FEEL THE FLOOR) and Public speaking (scored and A and I’ve never been prouder because woh, I absolutely hate, you know, speaking publicly) classes at a college in New Jersey.

Got out of there. Thought I was done with trying to understand the American school system.

Went to Norway, got a PhD in Coffee (well sort of).

Fell apart. Thought I’d had enough of… learning, period.

Somehow got it together, applied for and got accepted at, oh you know, one of the best communication schools in the world. Piece of cake, except for the fact that I was drained of just about every ounce of creativity. Didn’t think I was gonna go through with it… but I did, somehow, and I ended up here.

San Francisco.
Advertising.
At an art school.

I’m not an artist. I’m NOT an artist, but it kind of works.

I love learning (I hate studying). And even though I tell myself about ten times a day that I’m over it, that I want to do something else, that I can’t be bothered… there’s a big part of me that absolutely love being a university student.

Part of my soul

Fri, 08 Mar 2013 21:16:00 -0800

Sättet han tänker på fascinerar mig. Förutfattade meningar - det vi andra kallar perspektiv och skyller på tidigare upplevelser - verkar inte vara något hinder, allt startar utifrån en ideologisk övertygelse jag aldrig tidigare upplevt… den övertygelsen är helt ärlig, och den attraherar mig mer än något annat.

Hans sätt att vara, påverka, existera, på tusen plan samtidigt men ändå hålla ett extremt fokus imponerar mig, kommer alltid att imponera mig. Hans leende gör mig knäsvag. Hans sätt att sura som en femåring när jag vinner en argumentation, och tio sekunder senare dräpa mig med mer invecklade, mer logiskt och emotionellt fulländade comebacks än jag någonsin sett maken till knockar mig totalt - jag har aldrig mött en mer intelligent människa.

Jag är inte hans. Han är inte min. Många nätters diskussion (med mig själv, och med honom) har gjort mig trygg i den övertygelsen: vi är våra egna. Men vi har ett val, och jag väljer att vara där för honom. Han väljer att vara där för mig.

Det räddar mitt hjärta, hindrar det från att gå sönder när jag försöker dela det, låter mig våga hoppa. Den insikten har fått mig att älska på ett sätt jag inte trodde att jag kunde. Igår, imorgon, eller när mitt visum går ut spelar ingen roll, men idag väljer jag att vara där för honom. Idag väljer han att vara där för mig.

Och jag är lyckligare än jag någonsin varit.

We told ourselves that we were grown-ups… but all we were...

Thu, 21 Feb 2013 08:50:00 -0800

We told ourselves that we were grown-ups… but all we were capable of was hurting each other.

Using each other, abusing each other.

Not until I left did I realize how desperately you needed to be seen, not until you denied it three times did I hear how loud your heart was crying.

I miss that heart.
But I can’t save it.

I wish you find what I’ve found.
But I’m not going to stay and wait for it to happen.

(bye)

tre dagar hundra tusen kyssar lycka

Sun, 17 Feb 2013 17:19:00 -0800

tre dagar

hundra tusen kyssar

lycka

"i carry your heart with me(i carry it in my heart)i am never without it(anywhere i go you go,my..."

Sat, 09 Feb 2013 18:27:00 -0800

“i carry your heart with me(i carry it in
my heart)i am never without it(anywhere
i go you go,my dear;and whatever is done
by only me is your doing,my darling)”

- E. E. Cummings

Video

Thu, 31 Jan 2013 08:44:36 -0800

I have spent a week drowning in mucus and NyQuil. That damn flu… och det är ungefär så...

Tue, 29 Jan 2013 12:01:00 -0800

I have spent a week drowning in mucus and NyQuil.

That damn flu… och det är ungefär så mycket jag klarar att säga på engelska, herregud så förvirrade mina tankar är, herregud så trött jag är på att vara sjuk.

Febertankar. Jag är så jävla van att vara en ö, hur delar man på sig utan att gå sönder? Hur många värktabletter kan man egentligen äta innan levern kollapsar? Om man hittills bara kämpat emot varje gång hjärtat gått i stycken, hur lär man sig (för man förväntas ju) dela med sig frivilligt? Vem var det egentligen som dödade Olof Palme och ligger hans barn fortfarande ledsna på natten för att de saknar sin pappa? Tänk om det har gått så länge sedan jag var ute att allting har blivit en stor Jurassic Park-park?

Jag fattar absolut ingenting, men jag vill att det ska vara över. Vill kunna tänka på riktigt igen.